lördag 30 juni 2012

Il faut cultiver notre jardin...

                                                    Malvakvartetten

-"Anna och Göran, jag har träffat fyra coola tjejer som spelar i en kvartett här i Berlin. Kan vi få sätta ihop ett program för en konsert i Dalarna i ert konserthus?".

Sagt och gjort, nu har vi under en intensiv vecka repat in ett program som spänner från Stenhammar till Verdi. Tillsammans med en norsk sopran, Anne Wik Larssen, ska vi i år den 20 juli framföra musiken i Vattnäs Konsertlada.

Malvakvartetten heter efter blomman med samma namn och består av Maria, Stina, Linnea och Knapp-Brita. Trots gruppens oskyldiga namn och utseende är de ett gäng vetgiriga och medvetna individer som arbetar hårt och fokuserat. Frågorna haglar om sångernas texttolkningar och hur man arbetar när man har sången som instrument. Det är varmt i lägenheten där vi övar och efter ett par timmars sång och spel tvingas vi till vattenpaus och vila. Det är svettiga pass.

Vi har olika bakgrund men samma förkärlek till musikaliska möten. Kvartetten saknade stråkarrangemang till några av styckena men tog då kontakt med en musiker ur Berliner Ensemble. Han löste uppgiften på nolltid och klev i torsdags in i våningen med fru under armen och plommonstop på knoppen. Vi bjöd på kall pilsner och sjöng igenom vårt program inför den tvåhövdade publiken. Vips förvandlades provkonserten till en två timmars undervisning i spel och uttryck. Vår komponist var energisk och visade med yviga gester hur han ville ha "Fylgia" av Stenhammar och tjejerna sög i sig av hans idéer. Det var magiskt.

Samma fenomen inträffade dagen efter när en tenor från Staatsoper fick lyssna och genast gav oss förnyade tankar på hur vi kunde musicera. Vi växte stort som artister dessa dagar och avslutade veckan med en middag där vi talade igenom vikten av äldre kollegors erfarenheter. Vi lovar varandra att så fort som möjligt börja undervisa när vi får chansen till egna elever.

När jag efter middagen har diskat och vattnat blommorna på balkongen ser jag att två tomatplantor börjar ge frukt. Jag har verkligen vårdat dessa plantor ömt och är nöjd med att skörden blir så rik. Det är inte svårt att i dessa plantor hitta en parallell till min långa tid som sångstudent och Voltaires kända mening ur "Candide",

-"il faut cultiver notre jardin".

För att kunna skörda måste vi så och vara trogna våra passioner i livet.

Snart är min skördetid.
 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar