Mozart never lies!

Efter två timmar Tamino ur Mozarts "Trollflöjten" med den amerikanske stjärninstuderaren Gary Gromis på Staatsoper är jag trött men lycklig. Jag hittar några skrynkliga sedlar i byxfickan och säger samma ord som jag får av min 90-åriga mormor när hon genom åren har stuckit åt mig ett kuvert med en födelsedagspeng,

-"Bränn nu inte allt på krogen och dåliga tjejer"

...jag säger det förstås på engelska eftersom det är vårt arbetsspråk och Gary fnyser till svar.

-"You sing Tamino well but don't get lazy on me in the passagios. Remember Mozart never lies! If you do it wrong then it will sound less well".

Medan han följer mig till utgången genom Shillertheaters korridorer (Staatsopers alternativa scen under pågående renovering) pratar vi om de svenska kvinnliga storsångerskor som nyligen har gästat Berlins scener. Nina Stemme, Anna Larsson och Irene Theorin för att nämna några. Det är en stor ålderskillnad mellan Gary och mig men han behandlar mig alltid som en jämbördig kollega och undrar uppriktigt hur ett litet land som Sverige kan producera så många sångare i världsklass? Jag svarar så ärligt jag kan,

-"För att det finns kloka och tålmodiga instuderare som du Gary. Folk som förstår att det inte går att dela in sångare i begåvade och obegåvade utan att det är en långsiktig process".

Han instämmer och ger mig några minneslappar inför nästa instudering. När vi skiljs åt ropar han så det ekar  mellan teaterns väggar,

-"Remember Vincent, Mozart never lies"!