"Välkommen på en dignande ost- och vinbuffé!".
Med dessa ord bjöds det igår in till musikalisk och litterär salong på Savigny Platz 12. De inbjudna var kulturintresserade skandinaver som nyfiket tog plats i det för dagen ommöblerade vardagsrummet. Den svenska "Malvakvartetten" inledde med Purcell och jag tog vid med en aria av F. Lehar som Olof Boman ackompanjerade. Lotta Lundberg läste erotiska brottstycken ur sin senaste roman "Ön" och folk skrattade och nickade instämmande.
Tidigare under dagen hade jag på minuten fått klart en skrivuppgift i min tyska litteraturkurs. Vi är framme vid bok nummer sju och uppgiften var att hitta på ett eget slut på Brechts "Der gute Mensch von Sezuan". Kortfattad lät jag bokens hjältinna Shen Te bli välsignad med två barn genom jungfrufödsel. Detta för att hon skulle lägga all sin tid och kraft på barnen och inte slösa bort sitt liv på otacksamma lycksökare. Således förbli en god människa utan jargong eller rollspel.
När vår musikaliska och litterära kväll är förbi går vi som har uppträtt till en nattöppen italiensk restaurang på Bleibtreustrasse. Jag är trött men deltar ändå aktivt i diskussionerna som behandlar den kulturella salongens form. Det kändes ärligt och utlämnande att stå så tätt inpå en publik när jag visade uttryck och känslor. Under mina tre solosånger tonade min "operasångarjargong" ned till att bara vara Vincent som står och sjunger det ärligaste jag kan. En häftig känsla och jag förnimmde ett visst släktskap med hjältinnan från Sezuan. Jag vet att jag oftast får kraft när jag låter hjärtat styra över hjärnan i min sång. Igår fick jag mest styrka av den sönderlästa pocketbok som fortfarande låg kvar i fickan på min kavaj som jag bar under konserten.
"Där hänger på boklådefönstret en tunnklädd liten bok. Det är ett urtaget hjärta, som dinglar där på sin krok"
August Strindberg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar