Min älskade mamma, Moje gick bort i Frankfurt för tolv år sedan i sviterna av en svår cancer. Jag tänker fortfarande på henne varje dag och särskilt när jag sjunger.
Ibland är jag vid mammas grav som är vackert belägen vid Östra Ryds kyrka och brukar då sjunga något för henne. Oftast "Den första gång jag såg dig" av Birger Sjöberg. Alla tre verser. När hon nyss hade gått ur tiden var jag på ständigt sökande efter hennes bortryckta närvaro. Den som alltid var så levande och spännande. Det hände att jag ibland bläddrade i en av Mojes favoritböcker som "Dikt och tanke" eller åt en påse "Kinapuffar" för att få känna mig nära henne.
När två år hade gått lånade jag en bil och åkte under en blåsig höstdag till Mojes gamla svampställe i Brottby. När jag gick i mellanstadiet hände det att någon ny kärleksrelation till oss barn fick bevisa sin duglighet genom att en hel dag gå i gummistövlar över stock och sten utan att klaga. På kvällen satt vi vid köksbordet på Falkvägen 6 i Täby och åt svamp som mamma på egen hand rensade och stekte. Livskvalité på en bit knäckebröd.
Detta gick jag i skogen och mindes medan jag mer och mer kände mammas närvaro. Jag kunde nästan höra henne ropa:
-"Kom ungar, titta vad mycket svamp!".
Eller:
-"Sluta att slåss med pinnarna, sjung något istället!".
Mamma hade tecknat en livförsäkring som fortfarande kommer in som ett litet "Hej" på kontot. Slanten är ringa men har räddat mig från många finansiella svackor.
Så är det även idag när hon omedvetet har sett till att Paulina och jag för hennes månadsbidrag kan fylla tanken inför vår långa bilfärd genom Tyskland. Tack mamma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar