I måndags kom så äntligen min älskade flickvän Paulina för att få vila sig efter en intensiv sångarmånad i Stockholm. Vi firade Valborg och kungens födelsedag med att se en habil "Hoffmans äventyr" på Komische Oper. Under en av pauserna träffade vi två operaelever från Göteborg, Jesper och Emil. Operaskolan hade givit dem två val inför slutterminen. Antingen kunde avgångsklassen åka till Paris och sjunga improviserad gatuopera eller så fick de under 4 dagar besöka allt av opera som uppfördes i Berlin. Inte ett svårt val.
Vi vaknade tidigt den 1:a maj och tog oss kommunalt till Schönhauser Allee där vår hyrbil för två dygn väntade. En liten, pigg och nattsvart BMW med en GPS inställd på Frankfurt am Main. Eftersom jag är den ende av oss två som har körkort så får Paulina hedersuppdraget att underhålla mig med roliga historier medan jag styr ut på Autobahn. På vägen genom Berlin möter oss flera polisbilar med skrikande blåljus och stämningen känns laddad inför dagens demonstrationståg.
En annan Stemme(ning) möter oss i Frankfurt och tillsammans med Sveriges finaste romanspianist, Matti Hirvonen genomför de ett sällsynt bedårande romansprogram. De bjuder generöst på bl. a. Grieg, Wagner, Weil och Rachmaninow. Publiken ber om tre extranummer och när alla andra ropar "Bravi" får jag fram ett "Heja Sverige!".
Efter konserten blir vi medbjudna till att dinera med artisterna samt Frankfurts operachef Bernd Loebe med fru Lucy. Vi går i raska steg och jag hjälper Nina med hennes resväska medan hon och Matti kämpar med att få med sig varsin enorm blombukett. Stämningen är festlig och under middagen diskuterar vi livligt ett förändrat europeisk kulturklimat och ånyo det svenska sångarundret. När samtalet ebbar ut får jag frågan varför jag inte ser lika svensk ut som de andra från Sverige? Kan jag möjligtvis vara italienare eller hälften spanjor?
Här sker en komisk förväxling när jag berättar att min pappa kommer från Pakistan och operachefen hör Potsdam.
Han ser mer och mer förvirrad ut under samtalet och säger
-"ja..Potsdam är ju väldigt fint men vissa kvarter kan vara lite farliga då och då."
-"Pakistan Herr Loebe, nicht Potsdam!"
Jag har väl sällan sett någon skratta så gott som Frankfurts operachef efter den misstolkningen och stämningen var åter på topp.
Snart är vi åter i bilen och far mot Tysklands nya svar på Pakistan...Potsdam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar